Boken var lite sliten. Men den värsta skadan var nog att ryggen hade gått sönder. Förhoppningen är att kunna laga den utan att behöva binda om den. Kanske försöka att göra en ny rygg, laga med lite väv och på något fiffigt sätt få det hela att hålla ihop. Vi får se. Jag kom inte någon vart med boken just denna onsdag. Vi hade bland annat hand om fikat nämligen. Så en hel del tid gick åt till det. sedan hade jag ju en del andra pågående projekt på gång.

Jag ska i alla fall försöka att få till ryggen något så när vad det gäller layout och ornament-tryck.

Jag har ännu inte bestämt vad jag ska ha min anteckningsbok till. Kanske kan jag notera saker till geocaching, kanske att den går att ge bort. Kanske blir det en bok att notera systemet som jag spelar i bridge i eller så blir det något helt annat. Vem vet. Vad jag vet är ju att jag, om jag skulle behöva nu kan göra en ny anteckningsbok om jag så skulle önska.

Några moment i bindningen av boken blev riktigt bra. Man lär sig små saker varje gång. Det gäller bara att inte glömma dem till nästa gång.
Det fanns kanske ett par saker som jag var mindre nöjd med men det får jag studera lite bättre på nästa bok. Det var kul i alla fall att trycka på hörnen, och att det fungerade. Detta var ett infall jag fick just vid tryckningen. Originalet hade lite mönster på ryggen men jag gjorde alltså ett annat mönster, på hörnen.

Stora Kokboken börjar så smått bli klar. Nu ligger den i press. Ett slutresultat väntas inom kort.

Jag hann också med att limma ryggen innan det var dags för kaffet. Nästa gång blir det att klistra ryggen. Jag tänkte fördjupa mig mera i just det momentet denna gång. Man får liksom ta ett moment åt gången som man funderar lite extra över. Att vara totalt koncentrerad på alla moment är nog omöjligt så här när man bara hållit på med detta i ett par år.

Michelle tog en liten paus från bokbinderiet. Ja, hon skyndar långsamt. Det är rätt inställning när det gäller denna sysselsättning. Hon gjorde istället en IPhone, eller om det var en Android-telefon. Den blev riktigt lik en riktig telefon. Hon spjälkade den med papp.

Telefonen blev inte riktigt klar. Hon kommer säkert att fortsätta med den vid nästa tillfälle. Och jag fortsätter med min bok. Jag lagade förresten några sidor på en annan bok, en bridge-bok som jag hade tagit isär. Det är nästa projekt.

Ryggens och hörnens material var lite lurigt. Det ville gärna färga av sig när det blev lite fuktigt. Och det blir det ju av limmet. Men, efter torkning och lite press så var även den boken färdig. Lite justeringar bara och lite förlängd press-tid så gick det bra.

Nästa bok blir en bridge-bok.

Igår förberedde hon lite inför lördagens aktivitet. Hon skar till papper i de format de skulle vara. Hon ordnade med pappa till pärmar och så vidare. Själv så gjorde jag klart min bok som jag köpte på en loppis förra året. Den är över 100 år gammal och nu alltså ombunden. Den ska bara ligga i press så är den färdig. Jag tar nog ur den ur pressen på lördag. Fast, om det är något att visa upp för besökarna, det vet jag ju inte förstås.

Igår hade vi även hand om fikat. Michelle dukade upp med kaffebröd samt ställde fram koppar och glas. Hon gjorde saft medan jag kokade kaffe. Jag tryckte även på knappen till kaffebryggaren efter ett tag. Det rann så dåligt annars.

Två böcker hade jag med mig hemifrån igår också. Två bridgeböcker som ska bindas om. Fast, dessa har jag inte börjat med ännu. Jag gjorde heller inget på den kokbok som jag är på gång att häfta. Det var fullt upp med fika och efterföljande disk. Men, som sagt, lite blev det i alla fall gjort.

När vi sedan kom till bokbinderiet så fick jag inviga min nya nyckel till lokalen. Vi kunde ju lika bra ha en eftersom att vi för det mesta var först där. Hur det går med skatterna avgör väl lite hur tidigt.

Michelle hade en bok i press. Den var nu klar att tagas med hem. Det var en gammal Sune-bok som hon hade bundit om och gjort nya pärmar till. Den blev betydligt finare än de jag har gjort. Men, nästa gång ska jag nog förbättra mig lite. Det är ju det som det går ut på, att lära sig. Och, man lär sig speciellt av sina misstag. Och misstag blir det många av.

Detta är väl, om jag inte missminner mig Michelles andra bok som hon bundit om. Det har varit en del andra typer av böcker, men denna är lite mera “traditionell”. Och att binda böcker som Sune är kanske roligare än att ta en ur en bokhylla med böcker som inte intresserar henne att läsa. Vi köpte nämligen ett tiotal böcker om just Sune när vi var på Östra Eneby bibliotek en gång. De sålde ut gamla och slitna böcker. Den typen av böcker passar ju utmärkt att binda om.

Michelle hade kommit riktigt långt med en av sina böcker. Hon var i färd med att göra omlag till den. Den diskreta boken med de svarta hörnen och den svarta ryggen skulle förbytas mot en betydlig mer iögonfallande skepnad med ett intensivt rött omslagspapper. Men, det kommer säkert att bli hur fint som helst.
Jag gjorde inte så mycket på min bok mer än att klistra fast pärmarna. Jag hade dock med mig den kokbok som jag började lite på hemma under sommaren. Jag gjorde färdigt själva putsandet på den. Men, som tidigare kokböcker så kunde man ju inte låta bli att läsa om diverse mer eller mindre bortglömda recept.
Vi ser fram emot nästa onsdag då vi ska fortsätta, direkt efter att vi har letat lite skatter.

Jag minns hur det var förra sommaren. Efter ett par månader utan att binda böcker eller göra pärmar så var det som att börja om från början. Man kom inte ihåg momenten. Så, det bästa är, i likhet med bridgespelet att man håller igång kunskaperna man har, året runt, i den mån man kan.

I midsommarhelgen så fick jag tag i en gammal kokbok.  Esseltes Göteborgsindustrier AB heter förlaget. Utgivningsår 1944.
Titel:
Stora Kokboken
Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor.

Denna bok användes bland annat på Leonardsbergs läroverk för utbildning inom hushållsyrken. Huvudredaktionen bestod av två skolkökslärarinnor, Edith Jonsson-Ekegårdh och Britta Hallman-Haggren.

Boken hade gått isär i mitten. Vad jag nu gör är att jag tar bort gammal bind och gammalt lim så att jag får varje lägg, fritt för sig själv. Dessa ska alltså sedan bindas ihop till en ny bindning. Pärmarna och dess omslag lär bli nya också. Men den delen känns rätt så långt fram i tiden just nu.

Ena halvan har jag nu fått isär, men det var rejält limmat. Den gamla binden måste också bort. Man får ta det försiktigt så att man inte har sönder pappret.